image

Oj oj oj vilken runda det blev igår!! Det känns i fötterna idag att dom fick jobba i ett ovant element igår. Men jag kan ju redan nu lova att detta inte var sista gången dom här fötterna sprang i terränglådan!! För rackarns vad härligt det var.

Allt började med ett sms. Det är oftast så vår förberedelser går till. ”Vilka ska med och springa ikväll? Kilsbergsäventyr, å-tur eller Kvarntorp?”. För min del var valet inte så svårt just då. Jag hade ju precis suttit och kollat en kortfilm från Salomon Trail Tour i Sälen 2012. Så suget efter att springa lite annat än bara asfalt var rätt stort. Så efter en stunds planerande så bestämde vi avfärd klockan 1830 från ”Anja” med Kilsbergen och Ånnaboda som destination.

Kvällens besättning som toktaggade satte sig i bilen var 3xFredrik och Marco. Ett tokskönt gäng med andra ord. Med härligt tugg i bilen och knappt någon trafik så var vi uppe vid Ånnaboda på ett kick. Vilket spår vi skulle köra var inte helt hundra bestämt, men ”Anja” som kört en del där uppe tidigare hade en runda på förslag. Banan var nog en del av det som blir Kilsbergen Trailrun, men vi körde nog en mer hemmagjord variant men med samma ”sköna” avslutning.

På med vätskebältet och mobilen på armen. Jag hade även stoppat med en gel, just in case. Man vet ju aldrig när vi kommer hem hehe. Som vanligt när vi börjar i Ånnaboda så löper vi ner till Ånnabodasjön innan vi viker av in i ”djungeln”, men på denna runda så vek vi av väldigt tidigt från det asfalterade spåret. Vid skylten där det stod Falkasjön och Suttarboda, just där började skogsäventyret. Snabbt så bar det uppför över ett parti med rötter och stenar. Hjälp!! Nu fick man verkligen koppla på skallen och fokusera. Det sista man vill är ju att trampa fel och inspektera marken med anskiktet eller liknande. Men rätt så snabbt kom jag in i ett bra tempo och en rytm som gjorde att man liksom studsade över svårigheterna.

image

Efter cirka 2.5 kilometer så tog vi oss en kort paus, bara för att beundra och njuta av den fantastiska utsikten över Falkasjön (tror jag det var 😉 ). Helt otroligt att vi har sån vacker miljö att springa i, och det bara lite över 2 mil från stan. Kort paus och lite vatten. Sen bar det av igen. Vi fortsatte att jobba oss uppåt en bit innan vi ”störtade” ner mot sjön. Här blev det ganska mycket flackare. Men det varade inte länge. Fokus igen, för nu var det dags för mer rötter och mer steniga partier. Jag märkte nu att fötterna verkligen skulle behöva träna mer sånt här. För lite då och då så blev det som små snedtrampningar och det är väl en kombination av trötthet och ovanan att springa på sånt här underlag.

Men ju längre vi sprang och ju mer rötter och stenar vi hoppade över, ju lättare gick det. Vissa stunder när det bar av nerför så kunde man verkligen sträcka ut och bara låta benen rulla med terrängen. Rundan fortsatte framåt med ett par korta stopp för att samla ihop gruppen så ingen springer vilse. När vi sen kom fram till Suttarboda så passade vi på att ta en lite längre paus för nu började Kilsbergen verkligen ta ut sin rätt. ”Anja” som alltid är piggast väntade in oss andra. Passade på att dra i mig gelen som jag hade med mig och fyllde på flaskan.

Vi drog igång igen och nu var det grusväg i ett par hundra meter innan vi tog av in på leden som skulle ta oss tillbaka till Ånnaboda. Det här partiet var helt klart det mest krävande på hela banan, eller det tyckte jag just då i alla fall. Blött och fullt med avverkade träd gjorde att man fick hoppa runt och kliva över för att ta sig fram. Inte raka spåret direkt!! När det värsta partiet med gyttja var över så vara det bara härlig löpning på stigar som slingrade sig ner mot den stora vägen. Passade då på att njuta riktigt ordentligt av miljön. Fåglar som kvittrade och vinden som susade i öronen samtidigt som benen rullade på. Det är träningsglädje det!!

image

Klev ut ur skogen och ner på grusvägen och såg ”Anja” och Fredrik H nere vid grusplanen, som vintertid är parkeringen vid södra Storstenshöjden. Nu var det inte många kilometer kvar till Ånnaboda, men vi hade trots det en ordentlig utmaning kvar! Uppför södra och nerför norra. Behöver nog inte säga så mycket mer 🙂 Började klättringen uppför södra och jag försökte verkligen mitt yttersta att ”springa” så länge som möjligt. Men benen ville något annat, så det blev att knalla uppför mestadelen av södra. Men när jag väl pressat mig upp till toppen så kommer belöningen. UTSIKTEN!! (se bild nedan)

image

Passade på att njuta en kort stund och dra in några djupa andetag innan fortsatte upp en bit till för att komma till transportsträckan över till norra backen. Nu bar det av nedför DUKTIGT. Benen började kännas tunga igen, men jag försökte släppa på och inte bromsa alltför mycket. Väl nere vid foten av berget så var det bara att ösa på uppför igen för att komma igenom skogen och ut på spåret runt den nu välbekanta Ånnabodasjön. ASFAAAAALT!!! Nu var det bara att hänga i sista kilometerna som var kvar och med 500 meter kvar så träffade jag på Marco som hade valt rallybacken upp istället. Vi plöjde på uppför grusvägens sista bit innan vi tog ut dom sista krafterna uppför grässlänten till parkeringen. I MÅL!!!

Jäklar vilket pass det blev. Helt slut och helt såld på skogen, miljön, utsikten, ja hela grejen!! 😀 LOVE IT! Väldigt nöjda med rundan men attackerade av flugor kastade vi oss in i bilen och avnjöt ”Anjas” medhavda Bragokex innan vi styrde bilen hem mot kära Örebro. Några problem med att sova? Nej inte det minsta. 🙂

12.16km
1:18:01
6:24/km

Ikväll blir det riktigt skönt med vila och drömma vidare mot nya äventyr.

Annonser