wpid-20130909_061942.jpg

I lördags var det så dags. Dags för mig att göra premiär i ett trail-lopp, och till premiären så hade jag valt Salomon Trail Tour Jönköping (eller rättare sagt Huskvarna). Hela familjen packade in sig i bilen på lördagsmorgonen och så började vi helgens roadtrip. Gjorde ett kort stopp vid McDonalds i Mjölby för att fylla på med lite lättlunch. Donken är väl kanske inte optimalt att ladda upp med, men men det fick funka.

Vi rullade vidare mot IKHP-stugan och startområdet. Gpsen lurade oss lite när vi svängde av motorvägen. Så som extra bonus fick vi en liten tur i Huskvarna centrum också. Men vi var ute i så pass god tid så det gjorde absolut ingenting. Klockan var väl cirka 11:20 när vi rullade in på parkeringen. Med andra ord gott om tid innan startskottet som skulle smälla av vid 12:20.

wpid-20130907_114836.jpg

Familjen ”slog läger” alldeles intill målområdet medan jag letade upp nummerlappsutdelningen samt fixade dom sista bestyren innan loppet. 15 minuter innan start så bjöds det på uppvärmning i startfållan. Inte så många som hängde med från start, men nu började startområdet fyllas på med förväntansfulla löpare. Uppvärmning slut och fortfarande ingen direkt trängsel så helt plötsligt insåg jag att jag faktiskt kunde stå VÄLDIGT långt fram i starten. Bra eller dåligt? Ja det var ju frågan. Jag tillhör ju inte direkt gruppen som rusar i väg. Men jag tänkte att jag håller mig på kanten så kan snabbare löpare rusa på och jag kan komma in i mitt tempo.

PANG!! Starten går och fältet rör sig ut på den 10 kilometer långa och tuffa banan. Gör allt för att inte sugas med i den högsta farten. Tycker jag tar det lugnt och tempot känns bra. Kollar klockan, 4:38 min/km. Men lugn och fin nu!! Kan det verkligen stämma?? Det hela fick sin förklaring. Den första kilometern var mest nedför och då är det ju inte så konstigt att farten blir som den blir. Fältet rullade vidare som en lång orm. Banan välkomnade oss nu med en ordentlig klättring uppför och jäklar vad jobbigt det var. Väl uppe så bjöds det på vatten och sportdryck, tack för den!!

Banan fortsatte sen vidare uppåt och uppåt och lite mer UPPÅT. Ja eller så kändes det iaf. Men nu gav vi oss in i skogen och nu är jag glad att jag hade kollat lite på Ann-Sofie Forsmarks tips inför terränglöpning (tips 1  tips 2). Ut med armarna och nu ”flög” jag nedför och över stenar och rötter. Grymt härlig känsla att få ta snabba beslut för att hitta smidigaste vägen ner utan att slå halvt ihjäl sig haha. Farten som var i början var sen länge sen borta. Nu gick det betydligt långsammare men kroppen fick kämpa på som aldrig förr. Men jag hade bra folk framför mig att ta rygg på, så det var bara att hänga i. Efter cirka 4 kilometer började nästa jätteklättring och nu var det bara att sätta händerna på låren och kliva på så mycket det bara gick.

Väl uppe efter klättringen så väntade lite skööön landsvägslöpning 🙂 innan spåret vek av ut på en åker och tillbaka in i skogen igen. Men nu rullade det på nedför mest hela tiden och benen fick sträcka ut. Riktigt skönt!! Nu hade jag nästan avverkat 7 kilometer och kroppen kändes väl inte toppen fräsch, men i och med att jag visste vad som väntade om cirka 1500 meter så försökte jag på alla sätt att intala mig själv om att detta kommer jag FIXA!! Vid 8 kilometer så är jag tillbaka på samma bana som vi startade på. Skönt att känna igen sig för en kort stund. En sista lång nedförsbacke och nu såg jag början på AVSLUTNINGEN!

Passerade liftstugan och nu var det bara att bita ihop utav bara H****E!! Nu var det bara uppför dom närmaste hundratalet meter. Backen var verkligen stentuff och jag fick verkligen fokusera på att bara köra ”vänster, höger” och inte stanna. Grymt skönt stöd från publiken som stod ut med backen. Dom gav verkligen den där sista pushen för att ta sig ända upp. Nu var det bara skön löpning kvar hem till målet. Så skönt att få runda sista svängen och bara ha sista rakan kvar. Såg familjen som stod och hejade framme vid målet. Grävde efter lite extra energi och tryckte på det jag hade kvar. I MÅÅÅL!! 😀

wpid-20130907_134647.jpg

Tiden blev 1:05:38. Åkte dit med målsättningen att klara det under timmen. Men så här i efterhand så är jag grymt nöjd med tiden. Banan var MYCKET tuffare än jag hade föreställt mig. Men det var så fantastiskt kul och utmanande så detta måste jag testa på fler gånger. Jag kommer tillbaka nästa år igen och då SKA jag klara det under timmen!! Tack igen för ett otroligt roligt lopp 🙂

wpid-IMG_20130908_182053.jpg

Bilden ovan är dom sista staplande stegen in i mål 😉 Löpstegsanalys var så god haha.

Annonser