Running the trails in my ”backyard”!

Kort film från Berlin!!

Gott folk!!

I och med att jag inte fått tummen ur och skrivit ihop hela rapporten från Berlin, så kommer här nu en liten video från resan. Hoppas ni gillar den. Men det kommer även komma en ”rapport” från själva loppet inom kort 🙂

Håll till godo!!

But I, hold on
And I
Feel strong, and I
Know that I can

Getting used to it
Lit the fuse to it
Like to know who I am

Been talking to myself forever…yeah
And how I wish I knew me better, yeah
Still sitting on the shelf but never
Never seen the sun the shine brighter
And it feels like me, on a good day
Lyrics from <a href=”http://www.elyrics.net”>eLyrics.net</a&gt;

Passar rätt bra känner jag 😉

Nära GRÅT efter GRIT!!

 
Min kropp, min arma kropp!! Varenda muskelfäste, varenda muskelfiber och varenda cell i hela kroppen värker!! Har adrig tidigare upplevt en liknande träningsvärk och anledning till allt detta stavas GRIT. Gjorde mitt första GRIT-pass i fredags, och ja jag kommer köra igen. Men nu kommer jag vänta tills EFTER Berlin. För det här var något i hästväg. GRIT får ju alla andra pass att framstå som värsta saftkalaset med myspys.

30 minuter STENHÅRD träning och det menar jag verkligen stenhård. Vattenpaus eller liknande var bara att glömma. Övningar med skivstång varvades med t ex burpees, squat jumps och armhävningar. Hela passet är verkligen gruppträning på riktigt. Alla försöker sitt bästa att peppa varandra för att klara sig igenom passet.

I och med att jag aldrig har tränat med skivstång förrut så var väl kanske inte tekniken helt hundra. Men med god hjälp av Andreas så tog det ordentligt! Halvvägs in i passet så bokstavligen forsade svetten. Mjölksyran pumpade och lunchen var på väg upp i halsen. Gjorde mitt absolut bästa för att orka, men mot slutet så bar knappt benen längre och det var som en befrielse när man fick lägga sig ner och göra sit ups 🙂

Helgen har jag rört mig som en 95-åring och ojat och jämrat mig över värk i HELA kroppen. Men å andra sidan så måste jag ju har gjort något rätt om 30 minuter träning kan ge sån här OTROLIG träningsvärk. GRIT – I will be back!!

Rapport från Tällberg!!

Sitter just nu på båten från Göteborg mot Fredrikshamn. Det är dags för familjens roadtrip mot Legoland och vidare upp mot Strömstad. Hela resan började i lördags när vi packade in oss i bilen och rullade upp mot Dalarna och Tällberg. Det hade äntligen blivit dags för premiär när det gäller att delta i en halvmara. Visst, jag har ju sprungit längre än 21km men då på egen hand. Nu var det ju på RIKTIGT.

Innan jag går in på själv loppet så måste jag bara tack ALLA som på något sätt är inblandade i Tällberg Halvmaraton. Alla var så fantastiskt trevliga och gästvänliga. Inga sura miner, bara leenden överallt trots den tryckande värmen som låg som ett lock över oss. Sen var det otroligt härligt att se hur hela byn ställde upp med extra vätskekontroller och ”duschar” längs med banan till oss löpare. Utan er hade nog många fler tvingats bryta loppet. Det är upplevelser som detta som gör att man redan nu längtar tillbaka.

Vi anlände till Tällberg runt 12:30 efter ett kort lunchstopp i Borlänge. Kvartsmaran var redan i full gång och nere i målområdet så var det full aktivitet. Mitt ursprungliga nummer 110 hade på något mystiskt vis försvunnit, men inga problem. Dom vänliga människorna ordnade genast fram ett nytt nummer åt mig, 221! Passade även på att hämta ut min Trimtex-tröja som jag hade vunnit på Facebook. 😀

Efter lite fotografering, preparerande och lyckönskningar från familjen så började jag traska mot startområdet som jag inte hade en aning om vart den låg. Men fick bra instruktioner från en av parkeringsvakterna ”gå rakt fram, sen tar du till höger!”. Lätt som en plätt tänkte jag. Att det sen lutade uppför HELA vägen dit glömde han kanske att nämna haha. Började se fler och fler löpare som var på väg åt samma håll så då kunde jag andas ut. Väl uppe vid Majstångsplatsen så gjorde jag som dom flesta andra, sökte skugga!

Extra skönt var det att det fanns en vätskekontroll bredvid starten. Så jag passade på att hugga en flaska vatten och lite russin. Lika bra att fylla på ordentligt. 20 minuter kvar till start. Speakern ropade ut att det är dags för uppvärmning. Intresset var väl inte så stort direkt. 10 minuter kvar till start. Nu började folk ta sig ner till starten samtidigt som Jonas Buud intervjuades. Nu kunde man riktigt känna hur energin ökade. Luften liksom dallrade av cirka 300 löpsugna ”galningar”. Speakern räknade ner 5.4.3.2.1 och START!! Knäppte igång min klocka och hela fältet började röra på sig som en stor klump energi. Alla med samma mål!!

Nu var jag äntligen igång. Allt kändes helt sjukt skönt. Passade på att njuta så mycket det bara gick i starten. Detta till tonerna av Kenta som skrålade ut ”JUST IDAG ÄR JAG STARK, JUST IDAG MÅR JAG BRA!” Just den texten fick även bli mantrat för resten av dagen. Första 2 kilometrarna var det bara nedför och en väldigt skön start. Försökte hela tiden hålla ett lagom tempo, allt för att orka hela vägen. Efter 2 kilometer började första uppförspasset för dagen. Nu var det 3 kilometer där det gick uppför hela tiden med undantag för ett och annat parti där det flackade ut. Då var det bara att försöka sträcka ut som mycket det gick.

Svetten bokstavligen sprutade från start så att det var vätskekontroll redan vid 3 km och sen igen vid 5 km gjorde absolut ingenting. Planen var från början att stanna vid varje kontroll och dricka. Den planen gick jag verkligen inte ifrån. Det blev även ett par muggar som hälldes rätt över huvudet och ryggen. Vid passeringen av 5 kilometer så bar det av nedför igen tillbaka där vi kom ifrån. Mer vatten och mer dusch innan det blev en högersväng rätt ut i skogen. Nu gick det uppför ordentligt. Det var så pass mycket lutning så det fick bli en sträcka med gång till toppen och jag var ute på asfalten igen. När jag började springa igen efter skogsbesöket så var så sjukt skönt att känna att benen startade utan problem. Kände min inte alls trött, bara varm och törstig.

Hela loppet springs bland härliga områden fulla med typiska dalahus. Det var röda hus med vita knutar vart man än tittade. Detta tillsammans med en otrolig utsikt över Siljan gjorde att jag verkligen njöt i fulla drag. Helt plötsligt var vi tillbaka vid startområdet och nu gick banan ner mot byn igen. Fortfarande med en massa folk längs med vägen som hejade fram oss i värmen. Efter några snabba svängar och nedförsbackar så passerade jag 10km på ca 55 minuter. Med tanke på hur kuperat det var så var den tiden helt ok i mina ögon. Jag trummade på vidare. Duschade i vatten så fort tillfälle gavs och drack så fort det fanns en vätskekontroll oavsett om det var en som var anordnad av tävlingen eller om det var en av alla familjer som stod med bord vid sin uppfart och langade mugg efter mugg. Jag skulle banne mig inte dricka för lite i alla fall.

Efter 12 kilometer så började nästa lååånga uppförspass. Nu fick jag ta till det gamla hederliga knepet med att räkna vänsterfötter. Det tricket funkar nästan jämt och tur för mig så gjorde det även denna gång. Ner med huvudet och räkna om och om och om igen, och vips så var jag uppe vid vätskestationen vid 14,5 kilometer. Nu lovade funktionärerna att det bara var nerför hemåt nu. Det kändes grymt skönt att låta benen rulla nerför mot Siljans strand. Ännu mer bostadsområden fulla med hjälpsamma familjer som dränkte oss i vatten och hejade allt dom orkade. Nu kunde jag även höra speakern som stod i mål och ropade in folk i mål på håll. Nu var det inte långt kvar.

Benen började känns lite sega nu, men jag vägrade känna mig trött. Istället för trötthet så började jag känna enorm glädje istället. Gläjde över att få möjligheten springa i sån vacker miljö, bland så härliga människor och att kunna slutföra loppet trots att det var extremt varmt. 21km-skylten passerades och nu såg jag målområdet men framför allt så såg jag min fru och son som stod och hejade med hemmagjordflagga. Sträckte upp armarna i skyn samtidigt som speakern välkomnade mig i mål. ”STARKT JOBBAT FREDRIK!!”

Sluttiden blev 2h04min24sek. Så sjukt nöjd med mitt lopp trots att jag inte kom in under min måltid på 2 timmar. Men vad gör det när man får uppleva Tällberg på allra bästa sätt. JAG KOMMER TILLBAKA 2014!! 😀

Tack för ni orkat läsa 😉

Kan man vila sig i form?

Hade en sån grymt härlig helg uppe i Nora. Det är så skönt att bara åka dit och slappna av och komma bort från stan en stund. Vi hann med både rälsbuss till Pershyttan, otroligt god lunch och Nora-glass. På söndagen styrde vi bilen hemåt för besök på medeltidsmarknaden i Wadköping. Gissa om sonen var lycklig. Hade ganska tidigt på söndagen bestämt mig för att ge mig ut och springa under söndag eftermiddag eller tidig kväll. Det obligatoriska sms’et till ”anja” skickades direkt på förmiddagen, men tyvärr var det fullspäckat schema för hans del. Så då jag beslutet att dagens pass bara skulle bli ett lugnt och skönt pass, med fokus på att känna av hur magen och hälen beter sig.

Klockan började närma sig 15:30 och min planerade ”start”. Men jag kom på mig själv när jag hela tiden lyckades dra ut på starten med att göra en massa andra småsaker först. Jag var faktiskt lite nervös för hur det skulle gå, skulle jag ”hålla”? I och med att det var ganska så varmt så fick vattenflaskan hänga med på ryggen, även fast jag inte skulle köra nåt jättepass. Inte värt att chansa tänkte jag. Efter att fipplat med lite mer grejer så kom jag ÄNTLIGEN iväg. Bara för att slippa tänka så mycket så bestämde jag mig för att köra Rävgångsrundan som jag kallar den. Precis lagom för att testa kroppen efter nästan en veckas vila.

Klickade igång både Sports-tracker och senaste avsnittet av A State Of Trance med Armin på Spotify och började springa. Ganska så snabbt kände jag att det var STELT i benen. Kroppen kändes som om den stod still och det var svårt att hitta andningen, och så kändes i cirka 1500 meter. Men när jag tänker efter så är det så det ALLTID känns när jag börjar ett pass, men jag var väl extra observant för skumma tecken just detta pass, trots det så gick första kilometern på 5:25. Men när jag väl kom in i andningen, lyfte upp huvudet och började fokusera på rätt saker så började jag känna igen mig själv igen och steget började kännas lite lättare. ”Swischade” förbi Naturens Hus och Rävgången och det var riktigt härligt att springa förbi folk som är ute och njuter av sommarvärmen.

Klev vidare med ”raska” steg mot Venaspåret. Mn idag blev det inget varv där, utan jag tog vänster och vände hemåt. Hittills inga tecken på varken magras eller onda hälar, LYCKA 😀 Vågade till och med, vad det kändes som i alla fall, dra upp farten lite mot slutet och kroppen svarade fint. Lekte lite i huvudet att folk som rörde sig på cykelbanan var motståndare i samma lopp och det var dags att springa om lite 😀 Tog sikte på första bästa rygg och nästa och nästa hela vägen hem i mål. Slog handen i staketet, knäppte av klockan och pustade ut. Det kändes såå BRA!! Kroppen är tillbaka haha.

10.05 km
53m48s
5m21s/km

Så nu är det bara att ladda inför nästa pass. Vad kan det bli mån tro, intervaller eller kanske backträningen. Den som lever får se!! 🙂

Ha det gott folks!

Sportamore.se

Hej du härliga träningsvärk!!

Det var ett tag sen sist, men igår kväll var jag tillbaka i den extremt varma träningssalen i Haga. Planen var ju egentligen att ta en vilodag, men jag blev så sugen på att testa nya releasen av Body Combat. Så det vara bara att byta om och ladda för 55 minuter av sparkar, slag och mjölksyra!! Det tar ju alltid ett par gånger in på en ny release innan alla eller i alla fall dom flesta kombinationerna sitter. Likadant var det igår kväll. En fördel med det är ju att jag måste fokusera lite mer och. Men jag tycker det riktigt bra stundtals och svetten den bokstavligen sprutade från start. Måste komma ihåg att ta med en liten handduk till nästa pass!!

En kort summering av release 56 då eller det jag kommer ihåg kanske jag ska skriva.

• Bra uppvärmningslåtar där man hinner bli ordentligt mjuk och pulsen går upp ett par snäpp.
• Gillade den nya side-kicken. Vi kan kalla den steg-bakom-sidekick. Blir bra tryck i kicken med hjälp av det extra steget.
• Dock så kom jag inte riktigt överens med Matrix-kicken. Men det krävs nog ett par gånger innan den sitter. Kräver bra balans och styrka för att man ska orka. Kämpa på!!
• Musiken var riktigt bra i denna release. Annars så brukar det ju vara någon låt som jag inte riktigt fattar varför dom tar med. Men inte denna gång! Dom har till och med lyckats plocka med en skön remix på en av mina favoritlåtar någonsin.

Idag känns det verkligen i hela kroppen att man fick slita hårt igår. Men vad gör väl det, det är ju snart för träningen igen!! 🙂

Glad midsommar på er allihopa!!

56an är på gång!!

Som ni vet så är ju löpning inte det enda som jag gillar när det kommer till träning. För cirka  ett och halvt år sedan fick jag möjligheten att testa Body Combat. Body Combat är ett förkoreograferat träningspass med influenser av olika kampsporter t ex karate, boxning, kick boxning och muay thai. Allt detta till hög musik för att ge det ännu mer energi. Jag var såld efter första passet. Fick ut precis allt som jag ville ur det passet, men nu ska jag inte tjata mer om det. Utan jag ville bara tipsa om en video från en grym BC-instruktör. Tommy Damani sätter inför varje release ihop ett gäng videos med information om releasen samt även tips och tricks att tänka på för att få ut så mycket som möjligt av din träning.

Nu är ju release 56 släppt och för er som inte har testat den (jag har inte fått chansen än), så kommer här en video där Tommy berättar kort vad som kommer i 56an. Check it out 😀

Sportamore.se

Dags att sparka igång igen!!

Hej på er!

Först får jag be om ursäkt för det extremt låga antalet av inlägg som har postats här på sistone. Vet inte rikigt vad jag skylla på 😉 Kanske en kombo av kyla, snö, sjukdom och en ovisshet om det blir någon resa till Berlin i september. Startplats är ju fixad och klar, nemas problemas. Det är allt annat som ska få plats i budgeten också (flygbiljetter, boende, mat etc) Men men, vi får väl se om det går att lösa på något vis. Fortsättning följer 😉

Hur går det med träningen då?

Jo det går helt klart framåt. Har mestadels kört på med en del combat under dom kallaste månaderna. Men lyckades trots allt klämma in ett gäng löprundor i början på året, och gissa om jag har saknat rundorna i Oset, Marka och Karlslund. I måndags gav jag mig ut på en fantastiskt härlig runda som jag tänkte skriva lite om för er. 🙂

Snörde på mig mina Ascis som stått parkerade i garderoben alldeles för länge. Solen var på väg att sänka sig så sakteliga, men lyckades ändå ge mig lite värme när jag gav mig iväg. I och med att det var första rundan på ett tag, så tänkte jag att jag kör en runda som jag kan och känner till. Så sagt och gjort så styrde jag mina steg mot Naturens Hus, Rävgången och Venaspåret.

Bara för att få lite extra sällskap på rundan så proppade jag in mina lurar i öronen och tog med mig Armin och A State Of Trance som soundtrack. Vilket var ett mycket bra val visade det sig senare 😀 Det var en grymt skön känsla att bara kliva in i musiken och låta benen rulla fram steg för steg. Som vanligt så var det lite småtungt i början innan ben, andning och hjärna började samarbeta. Men efter en kilometer eller så så var jag inne i en härlig rytm.

Hade Sportstracker igång för att logga kvällens aktivitet, men jag hade slagit av rapportering och tänkte att jag kör på och så får vi se vad det blir för resultat. Det kändes verkligen avslappnande på något vis. Kommer nog fortsätta att köra så 🙂 Fick ett riktigt sånt där runners high-ögonblick när jag närmade mig värmestugan vid Rynningeviken. Solens sista strålar sken över isen på Hjälmaren samtidigt som tonerna av Yorks Farewell To The Moon spelades i öronen.
http://youtu.be/2grnpwMzJ_E

Var bara tvungen att stanna en stund och bara titta ut över Hjälmaren och njuta!! När jag sen fortsatte vidare längs med grusgången kom jag på mig själv springandes med ett jätteleende på läpparna och fylld med ny energi. Resten av rundan flöt på utan att jag kände mig trött eller sliten på något vis. Så härligt och ett skönt tecken på att allt svett nere i källaren på Haga har gett lite resultat i alla fall!

Resultatet enligt Sportstracker blev till slut,
10.41km
58min 57sek
5m39s/km

Väldigt nöjd med det resultatet faktiskt, men minnet från vattnet är det som sitter fastklistrat i mitt huvud 😀 😀

Börja om från början!!

Börja om på nytt, som dom sjöng i den gamla ”dängan”. Nja riktigt så illa är det inte kära läsare. Men igår var det premiär för release 53 på Body Combaten. Var riktig laddad när jag körde bort till Haga Centrum. Tänkte att det ska bli sååå skönt att få köra sig helt slut, och det kan man ju lugnt säga att jag fick göra.

Ida och Ingela sparakde igång passet på 1830 och i och med att det var premiär så satt väl inte alla kombinationer 100% för dom heller. Men alla gjorde verkligen sitt bästa och svetten den sprutade. Musiken var som vanligt riktigt bra, förrutom en av låtarna. Swagger Jagger!!! Jag vet inte vad det är med den låten, men jag TÅL den inte. Men det är ju bara att rikta mitt ”hat” mot den låten och kicka sönder den 😉

I och med att det var en del nya slagkombos så kända jag mig lite vilsen vissa stunder, men det är då man får se till att fokusera lite till och bita ihop. Men jag tror helt klart att man måste köra detta pass 3-4 ggr till innan man har kontroll på det. Precis som allra första gången man testar på combat.

Som sagt, ny release och ny kombinationer. Release 52 var ju riktigt bra, men jag måste nog säga att 53an är ännu tuffare. Speciellt så får benen jobba nåt kopiöst vissa stunder. Skakningar i benen garanteras mot slutet av passet.:D

Och bara man ger det tid och övning så tar det väldigt bra, men framför allt så är det ju så sjukt skoj. Har ni inte testat än, så tycker jag ni ska leta upp första bästa ställe som kör BodyCombat och testa på. Det värsta som kan hända är ju att ni har fått svettas lite hehe 🙂